DonarMadde

kan det ha undkommit någon att jag gillar eld? Jag älskar eld! kan sitta å glo i timtal på lågor.

men min levnadseld går på sparlåga, det tar tid att komma tillbaka till den man var. det är något som lurar i hörnet, jag försöker tänka bort det, vara ärlig mot mina vänner att jag inte mår som förr. det är tungt. men det ska gå. är tacksam för de glada jag har omkring mig som håller mig levande. värda sin vikt i guld och än mer.

vänner. det är dom som skiter i vad du jobbar med eller inte jobbar med. dom som du kan umgås villkorslöst med en sketen tisdag. dom som tar dig för den du är.  dom som peppar dig till det bättre måendet.

jag är buren av bön
och jag landar med tacksamheten i bröstet.

Kärleken övervinner allt. därmed allt sagt.
amen.

nån sa åt mig att vila.

ord på ord. stryptag om nervtråden. kan inte få utlopp.
orden fastnar. dom torkar ut. rasslar fram likt kedjor på en livstidsdömd. redo att fly.
men det är kallt. alla vill hjälpa. men rösten kommer inte fram. ohjälp. kryper in i skalet. skalet som bara vill bli bortslitet. ryck. slit. drag. smärtgropen vet inget slutdjup. varför. ekar i alla innerdjup som finns.
närheten känns så fjärran. varför. varför denna medvetna avskildhet. vinterdjävul. vik hädan från min luva.
som om du inte hade jobb på värre kragar. du smeker de modfällda till förtvivlan. vedervärdiga vinterdjävul. det är natt.
vik hädan

Jag skulle lätt vinna om det fanns ett pris i tänkar VM, eller SM i alla fall. Jag tänker och tänker och använder säkert ändå inte säkert mer än 30% av min hjärna, eller jo, eller jag vet inte. Jag tänker väldigt mycket. Kan nog vara därför statyen "Tänkaren" är en av mina favoritstatyer, om jag nu har några favoriter, det är en av de statyer jag vet om. Jag tänker, därför finns jag.

Vad tänker jag på då?
Livet, arbete, avsaknad av passion, mina viljor och att få resa. Jag saknar plugget. Men nu väntar mitt livs inre blodbad, jag är ärlig, jag kämpar med hårda onda tankar mot mig själv, jag ser mig som mer okunnig än andra (fortfarande) jag vågar inte öppna munnen, jag stoppar mig själv, för att det redan finns andra som kan ta min plats. Jag kämpar fortfarande med att våga ta plats.

Många säger att man ska vara nöjd, men det håller jag inte med om alla gånger, jag har förutsättningar jag kan utnyttja och expandera, man ska inte vara för nöjd, då stannar jag i mig själv och utvecklas inte. Var inte nöjd förrens du är där du vill vara, och låt inget hindra dig.

Nåt som jag mer tänkt på är, om jag inte kan vara glad för andras lycka, kommer jag själv aldrig bli eller vara lycklig. Gläd dig för andra, det är du värd. Du kommer bli mer tacksam för det du har. Ja nu kanske du tycker jag motsäger mig själv i det där med att vara nöjd, men för mig är tacksam och nöjd helt skilda saker. Jag är tacksam för det jag har, men jag vill jobba för att det ska få mer utrymme och bli till användning för mig och min omgivning. Det kan handla om allt. Känslor, pengar, hem, you name it.

Nu har jag tänkt avsluta detta inlägg.
hejsvejs.

så var det fixat men under mindre väsen än vad jag hade tänkt. skönt. nu får jag bara hoppas på annat jobb. jag är fri.

hur kan man känna sig fri och samtidigt fången? det är vad jag känner just nu. jag är fri och kan gå vart jag vill. men ändå inte. svårt det där. livet. vuxenlivet. jag sover på saken.

ja precis, om den killen och jag duade tillsammans skulle det bli

PEPPEEEN VART TOG DU VÄÄGEN PEPPEN JA VART ÄÄÄEERR DEEN!? hela livet i en diskhoo men hur kunde det bli sååå!?

jag är störd jag vet. men det lever dem flesta med ändå. tur jag har såna vänner.

jag är fast i ett hjul som jag måste kapa loss. jag ska ta mod till mig och göra mitt livs första uppsägning. skulle vilja sätta den där chefen mot väggen också. skitlön han döper om till något som inte finns. vem tror han att han är? usch nu e man en dålig människa som vädrar ut sig på nätet också. men han ska få se. jag ska därifrån och det fort!

nu vill jag ta tag i livet igen efter en tung men rolig sommar. jag har fått så mycket gott, jag får inte sabba det och kasta bort det som förr. jag ska kämpa. som tusan.

och jag är ingen kattmänniska för fem öre heller! kattarslet ska ut nu!!

ehhm...sov gott <3

träet färgas falurött
mannen men penseln stryker sitt hus
glömmer det gamla
panelen är uppbruten
solen lockar fram kådan
panelen är bytt igen
nu stryks den
igen
färgen måste ökas
penseldragen är kärleksömma
målar
målar
det ser ut som blod
den lägger sig i en pöl runt hans gröna stövlar
mannen blir förtvivlad
huset är färdigt
faller på knä
han hade glömt
burken tippar
pölen blir större
blod i mängder
falublod
panelen är vacker
mannen gråter
han tar upp en näve blod
tittar upp mot huset
det högsta fönstret liknar korset
han minns det han glömde
han känner blodet
hjärtat pumpar
sätter på kaffet
ropar på frugan
stillhet
det är klart
allt är färdigt
den bästa sommaren
han glömde
han mindes
han förläts.
blodet insprängt i hans hus
för alltid.

Allt rullar, tiden går inte att ta på. bara ta vara på. önskar dygnet hade några extra timmar ibland. en dag. endast en vindpust. en dag närmare min dödsdag. men också min himmelska födelsedag fick jag höra igår av en väldigt bra gubbe/gudsman i ett tält långt ut på landet. tältmöten. så grymt härligt.

jag känner på nåt sätt att nu är det äntligen min tur. jag har fortfarande saker som går emot mig. men utan motstånd ingen vilja att ta tag i livet och bestiga hinder. jag har jobb på g, vänner, nytaget körkort. och. jaa du. han är underbar i alla fall. <3

Tjingeling!

jag finner inga ord. inga mer. jag är tom och tömd. väntar på påfyllningen. tom.

lycklig.

Jag har kommit fram till vad det innebär att känna sig välsignad. På riktigt. Hur jobbigt det är att säga nej mot sin vilja, för att få någonting annat man tror på kan förändra ens liv till det totala, och få igen så mycket mer. För att man tackade ja till det andra valet. Jag känner att jag gör rätt och följer Gud och mitt hjärta, på rätt sätt. För första gången någonsin tror jag. Jag är rädd ibland, men mest glad över att jag vågade säga nej på ett schysst sätt. Jag hoppas du förstår. Jag skulle gå i samma hjulspår som förr, du är en underbar person, men inte den jag söker. Det kan verka hårt, men det blir bäst så, för din och min skull. Jag är glad att ha dig som min vän. Du lärde och inspirerade mig mycket på bara en månad. Tack. Du är betydelsefull och full av energi. Du vet säkert vem du är.

De senaste sex veckorna har varit tunga, underbara, fina, avskydda och avgörande för mig. Nya framtidsdrömmar jag glömt bort ploppade upp igen. Jag kan äntligen minnas vad jag vill igen. Jag drömmer om konst, ljudkonst, författarskap, artiklar på rader, events, utlandsresor, jobb att älska, i överflöd. Jag lever igen.
Medicinen är slut, men inte infektionen. Gode Gud ta bort den! Jag pallar inte. Jag vet att du hör mig.
Allt gammalt kommer tillbaka till mig igen, redan gjorda misstag som ville ha greppet om mitt jag igen. Men räddningen fanns runt hörnet, utan att jag ville se det först. Jag hade ju redan saker på g. Men du var envis. Du såg mig. Varför undrade jag. Nu i detta nu är jag tacksam att du ställde dig i vägen och fick mig att tänka. Och allt känns så rätt. Du vet också vem du är.

Jag vet vad välsignad är. Det känner man bara. Helt individuellt.

avskyr min slappa laptop! jag funderar på om jag vinner en mille, eller får sjukt mycket kneg till hösten, så går jag över till äppelnördarna. på riktigt.

jag känner en viss persons avståndstagande. skyll dig själv säger jag bara. du ville ju bara en sak ändå. eller har jag fel? det visar sig.

en annan god sak håller på att ske istället. hoppas jag iaf. och en till, och ytterliggare en, det väger upp skiten som varit.
tacksam. jag e bara tacksam. ljuvliga känsla.

Nu har det mesta lagt sig. Jag är  glad igen. Medicinen är tagen och hoppas bli infektionsfri inom två veckor. Man kan ju hoppas. Hoppet är det enda man har kvar när det händer saker. Glöm inte att hoppas.

Jag känner mig lycklig och full av ideér. Det känns så bra. jag får bestämma mig att ta en dag i taget. Varje dag. Det funkar inte annars.
Nu blev jag tom
Men jag är full
Av lycka, rikedom och godhet.
På grund av det andra gör mot mig
Tacksam

Kärlek, är att undra vad du gör, precis just nu
//Citat av Snobben

Intresserad, kanske förälskad, glädje, jag är sjuk, gick till doktorn, kanske antibiotika på g. Död. Allt kom på samma tallrik, samma dag. Jag gick hem igår. Idag försökte jag jobba, försökte tänka, orkade inte, kände mig oduglig. Gick ut och solade, somnade till rockklassiker på radion. En spindel smekte min arm, försommargräset kittlade mig i örat. Låten The show must go on spelades först. Jag tog den som ett tecken. Allt går vidare. Jag vet att Gud vakar över mina tankar. Det skrämmer mig ibland, att jag inte tänker som Han vill alltid. Men Han vill mig bara väl. Jag vet att Han vet vad Han gör. Ja, jag sätter Han på Gud, so what? Jag har inga problem med att vilja ha en himmelsk far som är som en mor. Män är bra. Punkt.


I påskas såg jag dig för sista gången, dig som jag bara lärde känna i nio år. Morfar. Kommer ihåg när jag var 14 år, när mamma sa, vi kan träffa morfar nu. Han har slutat totalt med att dricka, han ångrar sig så gravt. Alla "fel" han gjort. Allt är bra nu. Vaa, har jag en morfar?! Om jag anstränger mig kanske jag minns när jag var väldigt liten, att jag kanske gungade på hans knä, men nej, jag har inga barndomsminnen. Inga alls.
Jag lärde mig älska honom, tiden gick så fort, åren, allting. Han var alltid så snäll, omtänksam och brydde sig om väl och ve. Frågade alltid om jag hade kärlek på gång, det hade jag oftast inte, men jag sa att jag är trygg och låter inget skynda iväg. Det tyckte han var bra. Det var viktigt för honom att veta att vi flickor i familjen skulle hitta en bra person som kunde skydda och älska oss. Kanske för att han själv sabbade sitt äktenskap med mormor. Upptagen, affärer, rejält drickande och ständigt i farten med nya projekt. Allt han gjorde var säkert bra, det var bara den förbannade drogen alkohol som tog allt ifrån honom.
Men han slutade tvärt. När han var gammal. Helt utan behandling. Det var ett mirakel. Han ångrade sig.

Nu är han på ett bättre ställe utanför tidens rum. Där ingen smärta, ingen gråt och ångest finns. Bara frid. Det vågar jag tro.
Kom ihåg morfar, kramen jag gav dig sist, den var den längsta du fått av mig. Jag visste att du hade stämplat ut, när jag såg dig åka iväg från vår avfart. Jag kollade efter dig. Sa hejdå, vi ses snart. Jag älskar dig. Vila. Nu har du hittat hem.

Det är natt. Jag vill inte sova. Jag tänker på att snart ska jag flytta igen, hem, mot min vilja, fast ändå inte. Jag vill vara hemma ett tag. Hos mina närmaste älskade vänner. Och ta det där körkortet som aldrig kunde bli av. Jag har å göra, men jag kommer sakna så många människor. Det blir aldrig detsamma. kan man inte bara stanna tiden. Lite till.

James Blake- Limit to your love.
Jag är förälskad
Det går inte att hejda.

Godnatt.